Människans okunnighet

Jag tycker att det är väldigt intressant att spåna kring hur människan ser sig själv. Vi som sportar (jag tar sport som exempel) vet alla att när man utför sin sport har man faktiskt svårare att bedöma själv hur bra eller dålig man själv varit. Svårt att sätta fingret på hur man ser ut eller hur andra uppfattar ens prestationer. Det är svårt att se sig själv ur andras perspektiv. Jag hoppas ni nu förstår vad jag menar.

När man sedan tillämpar detta på människan som art och vi ska bedöma oss själva som art så är det minst lika svårt om inte en hel del svårare. Vi anser oss vara den största och bästa arten, vilket man ändå måste hålla med om till viss del.

Om jag till exempel skulle säga att människan är den mest hatiska och onda arten som någonsin vandrat på denna jord skulle ni kanske inte hålla med eller så skulle ni göra det. Nästintill alla andra arter är fredliga och det finns få arter som är så obarmhärtiga som människan. Vi har fått sådan stor framgång på denna jord till en början för att vi var så själviska och onda. Ibland undrar man om vi människor ens hör hemma på denna fredliga jord. Om någon bara adopterat oss hit av misstag.

Det jag vill komma fram till med det här om att människan ser sig själv som största och bästa arten är att vi även tror att vi förstår oss på allting. Men det vi egentligen förstår oss på är bara det vi själva skapat, inget annat! Vi förstår oss inte på universum, varför det skapades, varför det finns, hur det uppstod osv. Vi förstår oss inte på andra djur, utan vi förstår bara den psykologi vi själva skapat om djur.

Vad du än skulle komma på som motargument, om att vi skulle förstå oss på något som vi själva inte skapat. Så kan jag säga att det egentligen bara är skapat av oss själva. Detta innebär att vi är inte smartare än några andra arter, vi är bara kreativare och kan koppla ihop saker. Vi är mer medvetna och har mer kunskap.
Det enda vi förstår oss på är det vi själva skapat!

Du är den hemliga ingrediensen

- Poo, jag beklagar att det gick som det gick. Men det var kanske inte menat att ske. Glöm allt det där, ditt öde väntar dig ännu. Vi är nudelfolk, soppan strömmar i våra ådror.
- Men ibland har jag svårt att tro att jag är din son.
- Det är nog dags att jag berättar något som jag borde ha berättat för länge sen.
- Okej?
- Den hemliga ingrediensen i min hemliga ingredienssoppa.
- Jaha...
- Den hemliga ingrediensen är.... ingenting. Du hörde rätt, ingenting. Det finns ingen hemlig ingrediens.
- Så det är helt vanlig soppa? Häller du inte i någon specialsås eller något?
- Det behövs inte. För att göra något speciellt räcker det med att tro att det är speciellt.

Denna konversation är tagen från en av mina favorit filmer, speciellt bland de animerade. Det är mellan pandan Poo och hans gåspappa. Jag vill egentligen inte tillägga något utöver denna fantastiska konversation förutom att läsa den sista fetmarkerade raden igen.

Ny-het eller Tråkig-het?

- Mästare, jag har en hemsk nyhet!
- Det finns bara nyheter. Inte bra eller hemska.
- Thai Lung har brytit sig ur fängelset!
- Det var en hemsk nyhet.

Citat från filmen Kung Fu Panda

Jag har en nyhet till er också, jag har fått mer tid till att börja skriva här igen nu. Jag vet en del personer som har saknat det och som kommer skina upp när de får börja läsa igen.

Jag tror nog inte att det finns någon som inte vet vad en nyhet är, dock så har jag börjat förakta nyheter. Har faktiskt gjort det i några år nu. Då syftar jag mest på nyheter som presenteras på Tv, från SVT och TV4. Även de stora tidningarna som Aftonbladet, Expressen och de andra stora nyhetstidningarna.

Jag kritiserar mest de ovannämnda för att de är kända för att presentera så många nyheter. Men det jag föraktar är inte de som ger ut nyheterna utan själva nyheterna. Det vill säga alla mord, rån, olyckor, droger, självmord och krig osv. Det finns väl ingen människa som vill sitta och lyssna på sådant, egentligen.

Jag anser att om man får höra och se tillräckligt mycket av något, att de blir upprepning så blir det verklighet. Inte bara verklighet utan man presenterar också något som "inspirerar" andra till att följa och ta efter, att också vara en del av de som gör likadant. Det vill säga att har man en nyhet om mord på tv så finns de människor som antingen kan inspireras av sätter mordet utfördes på eller känslan av att "jag är inte den enda som gör det, därför är det okej". Läste också för något år sedan om studier på att man för länge sedan skrev om självmord i media och direkt efter utfördes de ovanligt många fler självmord än vad som var vanligt. När man sedan tog bort självmordsnyheter så minskade självmorden drastiskt efter något år.

Vill också avsluta med att får man bara höra en massa tråkiga och negativa nyheter så blir man själv också lite nere och kanske arg och irriterad på de som utfört brottet. Tänk om man istället skulle visa positiva nyheter, då skulle folk bli mer positiva och glada. 90 till 95 procent av alla nyheter handlar ju om något deprimerande som ingen vill höra om. Jag struntar väl i om någon har gjort självmord eller rånat någonstans eller att det är krig där och där. De som är inblandade har rätt att veta, men vi andra behöver inget veta. Brott föder brott, media föder brott. Media föder depression.