Människans okunnighet

Jag tycker att det är väldigt intressant att spåna kring hur människan ser sig själv. Vi som sportar (jag tar sport som exempel) vet alla att när man utför sin sport har man faktiskt svårare att bedöma själv hur bra eller dålig man själv varit. Svårt att sätta fingret på hur man ser ut eller hur andra uppfattar ens prestationer. Det är svårt att se sig själv ur andras perspektiv. Jag hoppas ni nu förstår vad jag menar.

När man sedan tillämpar detta på människan som art och vi ska bedöma oss själva som art så är det minst lika svårt om inte en hel del svårare. Vi anser oss vara den största och bästa arten, vilket man ändå måste hålla med om till viss del.

Om jag till exempel skulle säga att människan är den mest hatiska och onda arten som någonsin vandrat på denna jord skulle ni kanske inte hålla med eller så skulle ni göra det. Nästintill alla andra arter är fredliga och det finns få arter som är så obarmhärtiga som människan. Vi har fått sådan stor framgång på denna jord till en början för att vi var så själviska och onda. Ibland undrar man om vi människor ens hör hemma på denna fredliga jord. Om någon bara adopterat oss hit av misstag.

Det jag vill komma fram till med det här om att människan ser sig själv som största och bästa arten är att vi även tror att vi förstår oss på allting. Men det vi egentligen förstår oss på är bara det vi själva skapat, inget annat! Vi förstår oss inte på universum, varför det skapades, varför det finns, hur det uppstod osv. Vi förstår oss inte på andra djur, utan vi förstår bara den psykologi vi själva skapat om djur.

Vad du än skulle komma på som motargument, om att vi skulle förstå oss på något som vi själva inte skapat. Så kan jag säga att det egentligen bara är skapat av oss själva. Detta innebär att vi är inte smartare än några andra arter, vi är bara kreativare och kan koppla ihop saker. Vi är mer medvetna och har mer kunskap.
Det enda vi förstår oss på är det vi själva skapat!