Spegeln fungerar inte, eller är det bara jag?

Utseendefixering är något som är väldigt utbrett idag. I princip ingen är helt nöjd med sig själv och hur man ser ut. Vi är avundsjuka på varandra och alltid är det något vi saknar i sitt eget utseende.

Vi tittar oss i spegeln och hittar något varje gång, oftast något vi inte tycker om.

Jag vet inte varifrån denna negativitet kommer ifrån. Själv finns det ju en del saker jag gärna vill förbättra med mitt utseende. Men jag tycker ändå att det är okej, jag är nöjd med hur allt ser ut på mig. Det finns egentligen inget jag ska klaga på. Därför är jag hellre positiv till hur man ser ut och då kommer kroppen börja utstråla energi som gör att man ser bättre ut.

De som klagar väldigt mycket på hur de ser ut, varför? Tycker de synda om sig själva och vill få andra att säga att man ser bra ut? Det går ju inte att säga "jag är ful" och så håller den andra personen man sagt det till med om det. Har man bara dåligt självförtroende? Jag vet faktiskt inte, varför man måste vara så perfekt. I slutändan är det väl ändå bristerna man värdesätter. Bristerna som definierar vem man är, bristerna som gör en speciell.

Jag måste bara avsluta med ett fantastiskt citat från filmen Mary and Max:

Om jag var på en öde ö så skulle jag behöva vänja mig vid mitt eget sällskap.
Jag skulle behöva acceptera mig själv med alla brister.
Och att vi inte får välja våra brister.
Det är en del av oss och det får vi leva med.
Vi kan däremot välja våra vänner...och jag är glad att jag valde just dig.