Vad skulle du ha sagt istället för inte?

Ordet inte, ett väldigt enkelt ord som vi oftast använder flertalet gånger varje dag. Ironiskt nog är ordet inte ett väldigt intetsägande ord.

Försök att använda andra ord istället för ordet inte en hel dag så kommer du kanske märka hur du många gånger du försäger dig eller måste stanna upp i samtalet för att hitta en annan formulering.

Användningen av ordet inte får många att använda ett väldigt begränsat ordförråd och gör sig själva ibland väldigt otydliga.
Tänk dig till exempel meningen "Det finns inte en enda människa som inte har läst en blogg". Vad betyder egentligen meningen?

Man kan lika gärna säga "Alla människor har läst en blogg någon gång". Meningen är kortare och lättare att förstå. Samtidigt som man i vissa fall utökar sitt ordförråd.

Att använda ordet inte alldeles för ofta är enligt mig en väldigt negativ riktning i sitt språk. Man negerar istället för att hitta på kreativa meningar som betyder samma sak och som ofta låter mer positiva.

Här är några fler exempel på meningar:
"Varför vet inte människor helt säkert om någon människa har varit på månen eller inte?".
Kan istället bli: Finns det någon som vet om människan har varit på månen?
"Inte en chans att jag går dit!".
Kan istället bli: Jag skulle ha sprungit dit.

I den här texten har jag noll stycken inte med, undantag för alla exempel, för att bevisa att det går.
Kommentera gärna med "inte-meningar" och även kreativa lösningar på dem. Kan du komma på en riktig svår mening som innehåller ordet inte? Du kanske ska försöka en hel dag utan att säga inte? Vågar du anta utmaningen? Hur gick det?

Överviktiga's fördomar

Det finns många överviktiga som tror att folk ser ner på en men samtidigt finns det många överviktiga som är stolta över den dem är och struntar vad andra tycker om det.

Att det finns överviktiga som tror att folk ser ner på en, till exempel när de berättar att man var på stan och folk kollade konstigt på en eller att man motionera/träna och folk titta undrande. Detta är enligt mig bara fördomar hos många överviktiga, de tror att folk undervärderar dem. De sitter i skallen på dem själva att just den och den personen kollade konstigt på en.

Att folk tittar på någon som är överviktigt är väl lika normalt som att vem som helst kollar på mig när jag är ute. Man kan aldrig riktigt veta varför en person kollar om man inte känner den. Folk gillar att kolla på folk och största orsaken är väl kanske för att man är nyfiken.

Att gå med den negativa inställningen som överviktig är enligt mig bara en överviktig's fördom. Man ska inte behöva bli skygg och tro saker över blickar. Det är när det börjar bli mer än oskyldiga blickar som det är värre.

Jag har absolut inget emot överviktiga, men eftersom det enligt majoriteten är fler som varken är för underviktig eller överviktig så är det klart att man tittar extra på någon som sticker ut från mängden. Men bara för man tittar extra och är mer nyfiken så innebär det inte att man tycker illa om personen. Om personen i fråga tycker illa om att man tittar så är det den personen som har fördomar och inte jag.

Våga vara den man är och sänd ut ett självförtroende. Var positiv och gå in med inställning att allt kommer funka bra så är man redan halvvägs.

"Be a shine, be yourself."

I väntans tider

Många som har tagit uppehåll med sin blogg, vissa ett fåtal dagar och andra veckor upp till månader har alltid en tendens till att skriva något i stil med "Förlåt för den dåliga uppdateringen".

"Ja, det var tur för dig att du sa förlåt annars hade jag aldrig förlåtit dig!" Ganska skrattretande över hur folk vill förlåta sig själva för att man inte skrivit. Är det bara en ursäkt för att man ska må bättre själv? Eller en brist på kreativitet? Dock väldigt tveksam på om läsaren tar illa upp, men sen finns det folk till allting idag så man ska väl inte bli alltför förvånad.

Ni som ändå känner att ni har turen att läsa just det här inlägget får gärna fortsätta läsa. Att läsa varje dag ökar dina kunskaper och medvetenheten. Så fortsätt gärna läsa.

Kan ha skrivit om detta tidigare, men vem vill veta i en blogg om vad folk gör? Idag har jag ätit på stan, jag tog en macka på Subway och drack kolsyrat vatten till det. Gött för dig liksom, vad har jag för nytta av att veta det. Nu vill jag inte att ni ska tro vad någon gör är ointressant. Men jag tycker att läsa om någon person, som jag inte ens känner, om deras "vanliga vardag" kan vara väldigt onödigt. Personer som jag känner och tycker om vill jag väldigt gärna höra när de berättar om vad de har gjort.

Stör mig ganska mycket på folk som har såna bloggar och att folk tycker det är intressant. Nu syftar jag mest på alla de som blivit "fejk-kändisar" genom sin blogg. Idag köpte jag den här väskan för 300 kr. Varför vill man tipsa om något? Så alla andra ska köpa en likadan. Bättre man hittar sin egen stil istället för att vilja vara någon annan.

Jag verkar någorlunda cynisk när jag skriver detta, kan vara trötthet. Jag är annars väldigt positiv av mig. Så ni som läser detta blir säkert ganska lyckliga. När jag säger att jag ska försöka göra ett inlägg minst en gång i veckan om något man kan få insikt i eller dra lärdom av. Få en att tänka till istället för att köra "city-zombie-walk" hela tiden.

"Be a shine, be yourself."

Politikhysterin

Jag behöver väl knappast förklara så mycket mer om att Sverige efter valet hamnade i en rejäl hysteri. En hysteri som liknar religiöst troende enligt principerna.

För det första är jag nästan glad att jag inte röstade överhuvudtaget. En av de ungefär 20 procent röstberättigade som inte röstade, vilket är ungefär lika många som röstade på moderaterna respektive socialdemokraterna.

Men jag är glad att jag inte röstade för jag ville inte vara del av konsekvenserna av valet. Det är skrämmande att vuxna människor som tydligen ska styra vårt land beter sig som små barn, sandlådenivå rent ut sagt. Att inte ens kunna befinna sig i samma rum som en som blivit invald av demokratin i ett demokratiskt val. Det är ju kränkande mot demokratin och de som röstat på den här personen.

Jag garva en hel del när jag såg valvakan på kvällen när Lars Ohly frågade om Jimmie Åkesson satt där inne och inte ens kunde sitta och sminka sig i samma rum. Vad är de här för gamla konservativa barn som springer runt i riksdagen och styr vårt land? Inte ens kunna ta en diskussion offentligt i media?

Jag erkänner att främlingsfientlighet är en dålig sak, jag har många kompisar med utländsk bakgrund och jag ser ingen färg på människor utan istället individer. Men om vi har ett demokratiskt val med personer som valt att rösta på partiet som är för främlingsfientlighet så måste man kunna respektera det, även om man inte anser att det är rätt.

Det är bara inse att en del alltid kommer ha olika åsikter, det går inte få alla att tycka exakt likadant. Var är all yttrandefrihet och åsiktsrättighet? Alla andra partier vill att vi ska tycka främlingsfientlighet är dåligt, de vill få oss att tycka som de tycker. Inte att vi ska gå till oss själva och bestämma vad vi själv tycker. Att vi ska få kunna ha vilken åsikt vi vill och bestämma vad som är bra eller dåligt. Man röstar ju efter vad man tycker är bra och dåligt i ett val.

Jag vill åter igen förtydliga att jag är helt emot främlingsfientlighet och rasism, all sorts rasism och inte bara mot de som har utländsk bakgrund. Men jag vill fortfarande att människor ska få tycka som de vill om de tycker något annat.

Det är ju trots allt inte vi folket som ska vara rädda för regeringen, regeringen ska vara rädda för folket.

Jag vill att detta ska vara ett slag för friheten! All möjlig frihet du kan komma åt. Röstfrihet, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, frihet att göra vad du vill, frihet att vara vem du vill, individfrihet och frihet i dess renaste form!


Glöm inte heller att läsa: Ensamrätt på dina tankar och en liten bit Michael Jackson.

Hur gör du en inception utanför drömmarna?

Efter en tids uppehåll är det väl dags att dra igång igen med skrivandet. Jag startar upp med ett intressant inlägg om inception. Har redan planerat tre stycken till inlägg som ska handla om jämställdhet och individer, de överviktigas fördomar och den nuvarande hysteri som Sverige går igenom med syfte på politiken. Missa inte de inläggen! För du kommer förhoppningsvis upptäcka saker du aldrig sett eller tänkt på tidigare. Har även haft planer på att skriva en kortserie i åtta delar som inte liknar något av denna värld, utan är tänkt att gå utanför fantasins gränser. Saker du inte ens kunnat föreställa dig, men tillsvidare ligger det projektet på is. Nu till dagens inlägg:

Hur gör du en inception utanför drömmarna? Vad i hela friden snackar han om?! En inception, vad är det? Men ja, för att förstå vad en inception är i detta kommande inlägg så måste du nästan ha sett filmen Inception (2010) av Christopher Nolan. En helt fantastisk film som är väldigt värd att se, den får dig att se saker på nya sätt som du kanske aldrig tänkt på tidigare. Precis såna saker som min blogg handlar om.

En inception är när en eller flera personer tar sig in i någon annans dröm och ska plantera en idé, vilken idé som helst som känns genomförlig. En lyckad inception är en idé som personen helt och hållet kommer att tro att det var ens egen idé och att personen i fråga kommer förvalta idén som att det var ens eget beslut fast i verkligheten.

Som ni alla säkert har märkt när ni har drömt och vaknat upp, så kommer man inte på att det är en dröm förens man vaknat upp och upptäcker att man ligger kvar i sängen.

Detta måste väldigt grundligt innebära att man är mycket mer medveten om vart man är och vad man gör när man är vaken. Trots detta så kan man skapa fantastiska tankar och drömmar när man sover.

Så om man är mycket mer medveten om att när man är vaken än när man drömmer. Hur kan det då komma sig att man kan plantera en idé hos någon som är vaken? Egentligen kan man plantera enkla idéer väldigt enkelt. Som att skriva ordet djurpark för er och ni kommer troligtvis att börja tänka på djur eller någon djurpark ni tidigare varit på.

Men hur kan man då skapa "falska sanningar" för någon? Sanningar som personen i fråga tror på så mycket att det är allt man egentligen tror på. Konceptet för detta är egentligen väldigt enkelt även om det kan vara mer omfattande i vissa situationer.

Det hela har med att göra att det egentligen inte finns något som är sant och inte heller något som är falskt.

Ett väldigt bra exempel på att förklara en falsk sanning är egentligen något som liknar rykten, falska rykten. Vi säger att jag startar ett rykte om Kalle som inte alls stämmer, men för en person som varken vet om det är sant eller inte får göra ett val och en bedömning på om det kan vara sant eller falsk.
Men om jag går ihop med några personer eller ett flertal och säger, vi ska sprida det här ryktet om Kalle. Desto mer källor som en ovetandes får höra rykten om Kalle desto större är risken för att denna ska tro att ryktet är sant. "Eftersom många säger det så måste det vara sant".

Det samma gäller om du skulle läsa samma sak i flera olika tidningar, då måste det vara sant. Man kan säga att majoriteten bestämmer, lite slarvigt sagt.

Så om du vill utföra en inception (plantera en idé hos någon), vilken idé som helst i princip. Så kan du försöka upprepa den här idén för personen från flera olika källor. Desto fler som säger det, desto mer sant blir det även om det kan vara helt falskt.


När du ändå är på sidan glöm inte att läsa: Världens bästa sitcom?

Bli den du är

Har vi ett öde? Eller händer allting bara av en slump?

Det finns egentligen inget bra svar på detta eftersom det som händer här i världen har hänt. Och du kan inte göra något åt det som hänt förutom att göra framtiden bättre.

Men innerst inom oss så har vi en person, en person som är oss själva. Att hitta den personen kanske inte alltid är så lätt. Men finns det en förutbestämt person inom oss?

Egentligen inte eftersom vi hela tiden kan ändra oss i personligheten beroende på hur vi lever med allt omkring oss. En dag kan du av någon anledning blivit en helt annan person.

Men om vi ska definiera vår innersta personlighet som en person vi känner oss trygga i och trivs att vara den personen så måste man nog börja med att släppa all kontroll, illusionen om kontroll.

Vi kan jämföra oss människor med ett träd eller en blomma. Jag kan inte få ett träd att bära frukt innan tiden är mogen. Jag kan inte få en blomma att blomma när det passar mig. Jag kan dock dra nytta av fruktens godhet eller blommans doft när tiden mognat. Jag kan inte heller få körsbär från ett äppelträd, ett frö för äppelträd kommer att gro och växa med tiden och tillslut blomma ut med äpplen som frukter. Du kan önska dig körsbär men du kommer bara få äpplen.

Lämna ditt bakomflutna före dig

Vad Pumba egentligen menar när han säger "Lämna ditt bakomflutna före dig" är att man ska lämna de förflutna bakom sig.

Oroar man sig för saker som hänt så missar man en massa tid i livet man kunde gjort istället. Det är mänskligt att oroa sig och självklart kommer man kanske ångra sig eller oroa sig för något. Men man kan ändå inte göra något åt det förflutna förutom att göra annorlunda i framtiden. Man ska bara lära sig av det som hänt och göra bättre nästa gång. Mer än så kan man faktiskt inte göra.

Varför är jag den jag är?

"Människobyn?! Har du fått spader? Där blir han ju människa!"

Man blir som man umgås är ju ett ganska vanligt talesätt för att man tar efter andra beteende i ens närhet. Enligt mig så stämmer detta väldigt bra, både sättet och synsättet.

Jag tror på att ca 90 procent på vem man blir och hur man beter sig beror på hur man uppfostrats eller närmare bestämt, vilken omgivning som man befunnit sig i när man växt upp. Nästan allt man formats till att bli har man växt upp med i sin omgivning.

Det är dock svårare att peka ut exakt vilka orsaker som olika beteende har. Att man blivit tålmodig, kan kanske bero på att man fick leka sina lekar väldigt ostört när man var liten och kunde hålla på med samma sak länge. Medan otåligare personer kanske blev störda med annat runtomkring sig när man lekte.

Att man är lugn som person kanske kan bero på att man växt upp i en lugn miljö. Det finns hur många exempel som helst, men det intressanta är att man kan nästan koppla miljön till allt hur man beter sig. Självklart finns mycket mer svårförklarade beteenden.

Men en sak är säker, Baloo var väldigt rädd för att förlora sin vän Mowgli som han växt upp med i djungeln. Både jag och Baloo tycker trots att du är den du är så ska du vara nöjd med livet.

När passar det?

Alla vet att när man var mindre så fanns det alla dessa olika barnfigurer. En av dessa var Kalle Anka och man kunde prenumerera på serietidningen Kalle Anka. Det gjorde jag när jag var mindre och har fortfarande kvar en hel del tidningar.

När jag läser igenom dessa idag så märker jag att de finns en hel del guldkorn som man missade när man var mindre för man visste inte bättre då.

I en av tidningarna fanns det med en ganska gammal serie där jag tror det var Musse som jobbade som allting i staden, han var polis, brandkår, domare osv. Sen var det någon figur som var med och frågade att:
- Tänk om det börjar brinna när du är på ett annat jobb.
Då svarar Musse följande:
- Jag har tänkt på detta. Det vore ganska besvärligt därför har jag föreslagit en lag som förbjuder eldsvådor vid sådana tidpunkter.

Han tänkte alltså införskaffa en lag som förbjuder att det ska brinna när han jobbar med något annat. Branden ska alltså anpassa sig till hans arbetstider som brandman och inte tvärtom. Hur tufft är inte det tankesättet då? Liksom jag åtgärdar saker när det passar mig själv bäst.

Människans okunnighet

Jag tycker att det är väldigt intressant att spåna kring hur människan ser sig själv. Vi som sportar (jag tar sport som exempel) vet alla att när man utför sin sport har man faktiskt svårare att bedöma själv hur bra eller dålig man själv varit. Svårt att sätta fingret på hur man ser ut eller hur andra uppfattar ens prestationer. Det är svårt att se sig själv ur andras perspektiv. Jag hoppas ni nu förstår vad jag menar.

När man sedan tillämpar detta på människan som art och vi ska bedöma oss själva som art så är det minst lika svårt om inte en hel del svårare. Vi anser oss vara den största och bästa arten, vilket man ändå måste hålla med om till viss del.

Om jag till exempel skulle säga att människan är den mest hatiska och onda arten som någonsin vandrat på denna jord skulle ni kanske inte hålla med eller så skulle ni göra det. Nästintill alla andra arter är fredliga och det finns få arter som är så obarmhärtiga som människan. Vi har fått sådan stor framgång på denna jord till en början för att vi var så själviska och onda. Ibland undrar man om vi människor ens hör hemma på denna fredliga jord. Om någon bara adopterat oss hit av misstag.

Det jag vill komma fram till med det här om att människan ser sig själv som största och bästa arten är att vi även tror att vi förstår oss på allting. Men det vi egentligen förstår oss på är bara det vi själva skapat, inget annat! Vi förstår oss inte på universum, varför det skapades, varför det finns, hur det uppstod osv. Vi förstår oss inte på andra djur, utan vi förstår bara den psykologi vi själva skapat om djur.

Vad du än skulle komma på som motargument, om att vi skulle förstå oss på något som vi själva inte skapat. Så kan jag säga att det egentligen bara är skapat av oss själva. Detta innebär att vi är inte smartare än några andra arter, vi är bara kreativare och kan koppla ihop saker. Vi är mer medvetna och har mer kunskap.
Det enda vi förstår oss på är det vi själva skapat!